Back © 2010 • Privacy Policy • Terms of Use

 

Henvisninger

 

 

• Skandinaviske sprog»

Flere forslag reddet fra gl. hj.-side (fortsættelse fra spongenberg.dk)

 

• Norsk»

Tekster på norsk ...

 

• Dansk»

Tekster på dansk ...

 

• Forsiden »

tilbage til hovedforsiden

 

 

 

Her arbejdes der på den svenske fortsættelse af spongenberg.dk

 

 

Vi lægger ud med en barsk svensk novelle

 

Att döda ett barn

av Stig Dagermann, 1923-54

Det är en lätt dag, och solen står snett över slätten. Snart skall klockorna ringa, ty det är söndag. Mellan ett par rågåkrar har två unga hittat en stig som de aldrig förut gått, och i slättens tre byar blänker fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden, och kvinnor skär gnolande upp bröd till kaffet, och barn sitter på golven och knäpper sina livstycken. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man. Ännu sitter barnet på golvet og knäpper sitt livstycke, och mannen som rakar sig, säger att i dag skall de ta en roddtur nedför ån, och kvinnan gnolar och lägger upp det nyskurna brödet på ett blått fat.

Det far ingen skugga över köket, och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera, och i glaset ser han en liten blå bil och bredvid bilen en ung flicka som skrattar. Medan flickan skrattar och mannen tar den vackra bilden, skruvar bensinförsälgaren fast locket på tanken och säger att de får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen, och mannen som skall döda ett barn, tar upp sin plånbok ur fickan och säger att de skal åka til havet, och vid havet skall de låna en båt och ro långt, långt ut. Genom de nerskruvade rutorna hör flickan i framsätet vad han säger, hon blundar, och när hun blundar, ser hon havet och mannen bredvid sig i båten. Det är ingen ond man, han är glad och lycklig, och innan han stiger in i bilen, står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen, och njuter av glansen och doften av bensin och hägg. Det faller ingen skugga över bilen, och den blanka kofångaren har inga bucklor, och inte heller är den röd av blod.

Men samtidigt som mannen i bilen i första byn slår igen dörren till vänster om sig och drar ut startknappen, öppnar kvinnan i köket i den tredje byn sitt skåp och hittar inget socker. Barnet som har knäppt sitt livstycke och knutit sina skor, står på knä på soffan och ser ån som slingrar sig mellan alarna, och den svarte ekan som ligger uppdragen i gräset. Mannen som skall förlora sitt barn, är färdigrakad och viker just ihop spegeln. På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden og flugorna. Det är bara sockret som fattas, och modern säger åt sitt barn att springa till Larssons och låna några bitar. Och medan barnet öppnar dörren, ropar mannen efter det att skynda på, för båten väntar på stranden, och de skall ro så långt som de aldrig förut rott. När barnet sedan springer genom trädgården, tänker det hela tiden på ån och på fiskarna som slår, och ingen viskar till det att det bara har åtta minuter kvar att leva, och att båten skall ligga där den ligger, hela den dagen och många andra dagar.

Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen, och medan barnet sedan springer över vägen, far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små röda hus og nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd och ser bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm bakom sig. Det går mycket fort, och mannen i bilen ser popplarna och de nytjärade telegrafstolparna skymta förbi som gråa skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint og säkert mitt på vägen, och de är ensamma på vägen – ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk, bred väg, och ute på slätten går det finare. Mannen är lycklig och stark, och med högra armbågen känner han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har bråttom till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall han snart döda ett barn. Medan de rusar fram mot den tredje byn, sluter flickan åter ögonen och leker att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet, og hon drömmer i takt med bilens mjuka krängningar om hur blankt det skall ligga.

Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn, är han ännu lycklig, och en minut innan en kvinna skriker av fasa, kan hon blunda och drömma om havet, och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och en roddtur, och barnet självt kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen, och hela denna sista minut ingenting annat se än en lång blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.

Efteråt är alting försent. Efteråt står en blå bil på sned över vägen, och en skrikande kvinna tar handen från munnen, och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen, fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus, och ett barn ligger orörligt på magen med ansiktet hårt pressat mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe, utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår, och den läker mycket dåligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna, och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det.

Ty den som dödat ett barn, åker inte till havet. Den som har dödat ett barn, åker långsamt hem under tystnad, och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden hand, och i alla byar som de passerar, ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka, og när de skiljs, är det fortfarande under tystnad, och mannen som dödat barnet, vet att denna tystnad är hans fiende, och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn, och i sina nätters drömmar skall han i stället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda.

Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent.

 

*********************************

Og derefter i udgaven med gloser:

 

 

Att döda ett barn

Av Stig Dagermann, 1923-54

[Klik ikke på noterne, henvisningerne leder til forsiden af sitet.]

Det är en lätt dag, och solen står snett[1] över slätten. Snart skall[2] klockorna ringa, ty[3] det är söndag. Mellan ett par rågåkrar[4] har två unga hittat en stig som de aldrig förut gått, och i slättens tre byar[5] blänker fönsterrutorna[6]. Män rakar[7] sig framför speglarna på köksborden, och kvinnor skär gnolande[8] upp bröd till kaffet, och barn sitter på golven[9] och knäpper sina livstycken[10]. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas[11] i den tredje byn av en lycklig man. Ännu sitter barnet på golvet og knäpper sitt livstycke, och mannen som rakar sig, säger att i dag skall de ta en roddtur[12] nedför[13] ån, och kvinnan gnolar och lägger upp det nyskurna brödet på ett blått fat.

Det far ingen skugga över köket, och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump[14] i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera, och i glaset ser han en liten blå bil och bredvid[15] bilen en ung flicka som skrattar[16]. Medan flickan skrattar och mannen tar den vackra bilden, skruvar bensinförsälgaren fast locket på tanken och säger att de får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen, och mannen som skall döda ett barn, tar upp sin plånbok[17] ur fickan[18] och säger att de skal åka[19] til havet, och vid havet skall de låna en båt och ro långt, långt ut. Gennem de nerskruvade rutorna hör flickan i framsätet[20] vad han säger, hon blundar[21], och när hun blundar, ser hon havet och mannen bredvid sig i båten. Det är ingen ond man, han är glad och lycklig, och innan han stiger in i bilen, står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen, och njuter av glansen och doften av bensin och hägg[22]. Det faller ingen skugga över bilen, och den blanka kofångaren har inga bucklor, och inte heller är den röd av blod.

Men samtidigt som mannen i bilen i första byn slår igen dörren[23] till vänster om sig och drar ut startknappen[24], öppnar kvinnan i köket i den tredje byn sitt skåp och hitter inget socker. Barnet som har knäppt sitt livstycke och knutit sina skor[25], står på knä på soffan och ser ån som slingrar sig mellan alarna,[26] och den svarte ekan[27] som ligger uppdragen i gräset. Mannen som skall förlora sitt barn, är färdigrakad och viker just ihop spegelen[28]. På bordet står kaffekopparna, brödet, gädden[29] og flugorna. Det är bara sockret som fattas[30], och modern säger åt sitt barn att springa[31] till Larssons och låna några bitar[32]. Och medan barnet öppnar dörren, ropar mannen efter det att skynda på, för båtan väntar på stranden[33], och de skall ro så långt som de aldrig forut rott.[34] När barnet sedan springer genom trädgården[35], tänker det hela tiden på ån och på fiskarna som slår, och ingen viskar till det att det bara har åtta minuter kvar att leva och att båten skall ligga där den ligger, hela den dagen och många andra dagar.

Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen, och medan barnet sedan springer över vägen, far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små röda hus og nymornade[36] människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd[37] och ser bilen rusa[38] förbi på andre sidan häcken med ett högt moln av damm[39] bakom sig. Det går mycket fort,[40] och mannen i bilen ser popplarna och de nytjärade telegrafstolparna skymta[41] förbi som gråa skuggor. Det fläktar sommar[42] genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint og säkert mitt på vägen, och de är ensamma på vägen – ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk, bred väg, och ute på slätten går det finare. Mannen är lycklig och stark, och med högra armbågen[43] kännar[44] han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har brottom[45] till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär[46], men ändå skall han snart döda ett barn. Medan de rusar fram mot den tredje byn, slutar flickan åter ögonen[47] och lekar att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet, og hon drömmar i takt med bilens mjuka[48] krängningar om hur blankt det skall ligga.

Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn, är han ännu lycklig, och en minut innan en kvinna skrikar av fasa[49], kan hon blunda och drömma om havet, och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldra sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och en roddtur, och banet självt kan stänga en grind[50] och böja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen, och hela denna sista minut ingenting annat se än en lång blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.

Efteråt är alting försent. Efteråt står en blå bil på sned[51] över vägen, och en skrikande kvinna tar handen från munnen, och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen, fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt liggar några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus, och ett barn ligger orörligt på magen med ansiktet hårt pressat mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor som ännu inte fått dricka sitt kaffe, utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att tiden läkar alla sår. Tiden läker inte ett dödat barns sår, och den läker mycket dårligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickar sitt barn över vägen för att låna, och lika dårligt läkar den ångesten[52] hos en en gång lycklig man som dödat det.

Ty den som dödat ett barn, åkar inte till havet. Den som har dödat ett barn, åkar långsamt hem under tystnad[53], och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden[54] hand, och i alla byar som de passerar, ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka, og när de skils, är det fortfarende under tystnad, och mannen som dödat barnet, vet att denna tystnad är hans fiende, och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn, och i sina nätters drömmar skall han i stället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda.

Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är för sent.

Glosarium udarbejdet af K. Aa. Back



[1] skråt

[2] vil, obs sprogforbistringen: – Skal du gå med? betyder Vil du gå med?

[3] thi

[4] råk-åkror: rugagrer – rugmarker

[5] obs sprogforbistringen: by på svensk er en landsby, stad betyder by. Malmö är en stad, inte en by!

[6] vinduesruderne

[7] rager, altså barberer sig med kniv

[8] nynnende

[9] obs pluralisformerne af bordet, golvet och barnet

[10] et livstykke er en beklædingsgenstand som piger brugte til at holde strømperne oppe med, jvf. Pippi Långstrump!

[11] slås ihjel

[12] rotur

[13] ned ad

[14] benzintank, helt nøjagtigt selve standeren

[15] ved siden af

[16] ler, obs sprogforbistring: om nogon ler på svenska, smiler de!!

[17] tegnebog

[18] lommen

[19] køre

[20] på forsædet

[21] obs sprogforbistring: hun lukker øjnene, hun blunder ikke i betydningen sove let!!

[22] hæg, dvs. hægebærtræ eller -busk

[23] smækker døren

[24] på biler helt op i 50’erne skulle man trække startknappen ud, før man drejede tændingsnøglen om

[25] bundet sine sko

[26] el, altså træet Hvid-El eller Rød-El

[27] ege = gammelt ord for robåd som bruges i visse dele af Sverige den dag i dag!

[28] er færdig med at barbere sig og slår speglet sammen

[29] fløden

[30] mangler

[31] obs sprogforbistring: løbe, ikke springe!!

[32] stykker (sukkerknalder)

[33] obs sprogforbistring: her: bredden (af åen)

[34] har roet, obs supinum: hjælpeverbet at have springes over

[35] haven, jvf. det gamle danske abildgård

[36] netop vågne

[37] løftet (for at drikke af den)

[38] fare

[39] støvsky

[40] hurtigt

[41] en skymt = et kort blik, så oversættelsen her er vel bedst: farer forbi i et glimt af skygger

[42] lufter (af) sommer

[43] albue

[44] føler

[45] travlt

[46] ikke en flue fortræd, en geting er dog en hveps, så svenskerne bruger atlså ikke en flue i ordsproget!

[47] lukker pigen atter øjnene

[48] bløde

[49] rædsel

[50] lukke en låge

[51] tværs

[52] angsten

[53] i stilhed

[54] forbunden

 

 

Novellen Att döda ett barn foreligger i to versioner: en med ren svensk tekst, en med gloser. Se ned.

 

 

Teksten foreligger også i en pdf-udgave lige til at skrive ud. Den skal jeg lige have fundet igen så den kan hentes ned fra nettet.